ellenforsberg

Jag hatar hur du fortfarande får mig att le efter allt. Jag hatar att du har makt och att du vet om det, hur du tror att du kan behandla mig hur du vill utan skuldkänslor. MEN framför allt så hatar jag den människan du får mig att bli.
Ibland känns det som om jag styrs av en kontroll, en knapp och jag skulle kunna göra vad som hellst.
Jag hatar inte dig för det kommer jag aldrig kunna men jag avskyr hur du efter så lång tid fortfarade kan tränga dig in i mina tankar varje dag.
Och jag hatar att min dator fortfarande heter snuffepluff.

Det är inte rätt att jag väntar. Medvetet så gör jag inte det men någonstans så hoppas jag och det är felfelfel. För man ska inte vänta speciellt inte på någon som beter sig som ett as. Trots allt så är det ändå jag som har skuldkänslor.

Men jag fortsätter växa. Det man inte dör av gör en bara starkare ellerhur? Och någon dag kommer du inte ha makten, inga skuldkänslor, ingen mer puff, ingenting och då. Då kommer jag vara fri som en fågel och då har jag vunnit!

Jag är inte den jag var då det hoppas jag du förstår!

Heja mig! Godnatt