ellenforsberg

Jag har all tid i världen här uppe men ändå bloggar jag aldrig. Jag har inte lust, precis som jag inte har lust med någonting alls. Idag låg jag i soffan ifrån fyra till åtta då jag äntligen tog mig själv i kragen och gick ut på en timmes promenad vid kristineberg.
Det känns så konstigt att komma till ett nytt jobb, inte veta någonting och inte fatta någonting av alla program osv. Det tar tid att lära sig, tid jag inte är vad vid. Jag är van vid att kunna precis allt, för på vfo kan jag nästan allt och jag kan göra det bra. Att pendla mellan ett jobb man är super på och ett annat man inte kan är fruktansvärt frustrerande, speciellt för en perfektionist som mig.
Det känns också väldigt dumt att inte ha min lägenhet, vänner eller vardagsrutiner här. Skit dumt faktiskt, vart ska jag gå till tandläkaren, frisör och gym? Saker som är så självklara i hemstaden men inte alls lika klart när man kommer till en ny stad.

Positivt: Jag har fått höra att jag är en trevlig person vilket alltid uppskattas :)
Jag har hittat en ny promenadrunda
Jag uppskattar mina vänner och familj mer när man inte har dom runt sig
Inser hur mycket jag lärt mig på vfo
BECCA SKA BO HOS MIG HELA HELGEN. PAARTYYY SOM FAN! (Har inte träffat henne sen studenten= sakna som fan!!)

Ps. det där med exel är fan inte lätt ska ni veta...ds.
Kan någon snälla ge min 1,5 miljon så jag kan köpa den här fina bebis lägenheten.(jag önskar mig den i födelsedagspresent ;))