ellenforsberg

Först var jag glad, sen blev jag arg, sen blev jag lite ledsen och sen blev jag glad igen. Luddes ljuva stämma fick mig på det bästa humöret man kan ha, haha gulle! Har iallafall haft en toppen kväll på pappas balkis med roliga människor. Halv tolv kom jag hem till lägenheten, tröttis som man är. Även fast jag var super trött så blev jag ändå rastlös, så som jag alltid blir när jag är själv. Det är roligt. För jag vet att en människa är kall, jag vet att jag är dum i mitt lilla huvud och jag vet hur det alltid slutar. Ändå gör jag om samma misstag hela tiden. Här lär vi oss ingenting. Dumt. Ändå skönt att jag bryr mig så mycket mindre än förut. Verkligen, efter ett tag tappar man orken. Efter 3år på vidåker tröttnade jag på skolan och Vingåker, efter tre år i Flen kunde jag inte blivit mer lycklig över att inte behöva ha nått med stället att göra, nu, efter tre år som jag bott i Katrineholm längtar jag bara att få komma iväg till en annan stad. Man växer ur saker, ställen och människor. Jag känner att den här staden har gjort sitt och jag är så sugen på att hitta en annan stad att slå rot i för tre år framöver. godnatt!