ellenforsberg

När jag kom hem ifrån jobbet idag var jag helt slut. Det är så mycket att tänka på i dom här tiderna, så mycket som ska fixas. I morgon ska vi säga upp min fina älskade lägenhet vilket verkligen suger. Jag älskar min lägenhet och har precis börjat bo in min på riktigt.
Väldigt många frågor som; vart ska jag göra av mina saker? Hur kommer det gå med jobbet? Kommer jag klara av att flytta hem till mamma och det lilla rummet UTAN garderober? Småsaker som blir stora i min hjärna.
Jobbet är deltid fram till september vilket innebär att jag kommer ha kvar mina helger på vfo och kommer vara en hel del i katrineholm, jag överger er inte helt. Det känns jätte skönt, att jag bara inte sticker utan att jag faktiskt tar små steg. För det är faktiskt ett stort steg. Nytt jobb ny stad, nytt boende, nya ansikten. En stor förändring som kan bli katastrof eller hur bra som hellst. Jag tror att det blir super, jag tror på jobbet och på mig själv, det här kommer jag fixa, precis som med allt annat.
Jag ser fram emot att få lära mig nya saker, få nya utmaningar och nya mål, att ge allt man har bara för att man vill. Så taggad, samtidigt som jag inte har några förväntningar (mer än på mig själv)

Jag ska absolut inte klaga. Jag har fått ett jobb jag verkligen vill ha och jag får flytta till storstaden. Boende har jag ju och har även väldigt bra förutsättningar. Nu ska jag se till att göra ett hell of a job.