ellenforsberg

I privata relationer och jobb så pratar man mycket om en andra chans, att om människan vid något tillfälle har gjort bort sig eller någonting liknande så kan man ge den en andra chans. Att göra fel tillhör människans natur och även gör vår inlärningsförmåga. Man lär sig utav sina misstag och även om misstagen i detta fall är så stora som ett brott så kan människan ändå hitta tillbaka till vad som är rätt och vad som inte är det. Om människan i fråga nu har lärt sig utav sitt misstag och är beredd att göra om livet och nu göra rätt, att få börja om på en nu kula är man inte då värd en annan chans?
Jag har alltid trott på en andra chans och kanske är det de som är lite av ett problem, ibland tror jag för mycket på folk vilket oftast slutar i total besvikelse.
Människor som har fått ett dåligt liv förtjänar också en andra chans till att få det där livet som alla vill ha.

Ja jag tror på andra chanser i alla lägen, för ingen människa är perfekt, vissa människor gör större misstag och vissa gör mindre men det viktigaste när nog att man lär sig och att man själv inser att man har gjort fel. Precis som man gör fel på en uppgift i skolan, man får göra om och göra rätt. Jag hoppas verkligen att precis så viktigt det är att man faktiskt gör fel, lika viktigt är det att man förlåter människor som gjort fel. Även fast det kanske är väldigt svårt att förlåta någon man blivit sårad eller sviken av så är det faktiskt väldigt lärorikt för man pressar sig själv som person konstant.
Nu sitter ni säkert och tänker"vad fan vet hon om det här hon är 18 år och älskar rosa" haha. Men ja faktiskt så vet jag väldigt mycket om hur det är att bli sårad och behöva gå igenom hat processen för att sedan kunna bearbeta, ångra, sakna och faktiskt tillslut förlåta att ligga och vrida sig på nätterna och undra: vad gjorde jag fel och vad hade jag kunnat göra annorlunda? 
Jag vet också hur det är att vara människan som bara gör fel och sårar människor, oh herre gud tro mig nu att en människa som gör en annan människa illa (pratar psykiskt)mår precis lika dåligt som den sårade fast på ett annat vis, man känner sig tex inte lika besviken eller ledsen på personen utan istället skuld ånger och framförallt den där känslan om att ha gjort någon annan människa illa. Jag har även sätt detta beteende utanför mina egna relationer, se, man lär sig fan någontingt ifrån allt. Men, det värsta av allt är nog när allt detta jag precis skrivit kommer på en gång, alla känslor och man inte inser det förrän ett år senare. Suck on that.

Så människor tänk inte det där händer aldrig mig. För jofan det kommer det visst göra. Tänka sig att den tjejen som ler mest går hem och gråter som ett barn och att den killen som ska vara hård som sten har en insida som en nalle.

Hoppas ni kan sova gott nu, det ska jag göra. Godnatt!