<3
Det här med tredagars vet jag inte riktigt om det är min grej. Har varit helt död i kroppen idag. Igår var vi hos Lovisa innan statt vilket var jätte trevligt, finare vänner får man leta efter.
I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att vara positiv och glad för har ni tänkt på hur mycket lättare allt blir då? Nu ska jag tänka så varje morgon.
Förut blev jag väckt av ett sms i från min mami där det stod att hon låg på sjukhus och hade fått en propp i hjärnan. Jag sprang ut till pappa och bad han kolla tåg till Stockholm med kaoset i min hjärna. Man hinner tänka så mycket på så kort tid. Hon får ligga kvar på sjukhuset och sådär hon mår bra just nu och vi hoppas det fortsätter så också. I morgon tar jag och Caisa ett tidigt tåg och pussar på henne. Livet är så orättvist och ibland undrar jag om allting bara handlar om tur. Ett sms, ett besked eller en person som säger ett namn och död i samma mening, allt kan förändras på en sekund. Jag vill aldrig mer förlora någon som jag tycker om speciellt inte min mamma.
Kommentarer
Trackback
